Kännetecken på ett vuxet barn
Förvirrad självbild – Man blandar ihop självkänsla med självförtroende. Man är sann överlevare men vet egentligen inte vem man själv är. Ur kontakt med sina behov – Man har svårt att veta sina behov, därför att lära sig att inte ha behov alternativt har man fel behov. Men omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.
Ett vuxet barn har svårt att sätta gränser?
Gränserna mot andra blir antingen för stora och man bygger murar för att skydda sig, eller så är man helt gränslös och låter andra människor gå över en.
Förvrängd verklighetsuppfattning– Man är uppväxt med dubbla budskap och man visste att något var fel men ingen lärde dem vad det var. Allting blir mixtrat och tilltron till andra människor och en själv blir då låg. Det beror på att man blivit lurad och förd bakom ljuset av dysfunktionella föräldrar som till varje pris måste dölja sitt missbruk och framstå som bättre. Det gör att man växer upp till att vara högfungerande och välanpassad – men det blir väldigt tomt inuti…
Växer upp för fort – Man förväntas kunna saker utan att fått lära sig det, och växer därför upp snabbt. Man blir pseudoanpassad och lär genom att iaktta och härma andra, varför det kan bli riktigt tokigt ibland. Känslan att aldrig vara bra nog – vilken är grunden för Jantelagen – kommer ju från detta
Varför blir man ett vuxet barn?
Att man blivit ett vuxet barn beror ofta på att en eller båda föräldrarna som varit frånvarande av olika skäl. Annat har varit viktigare än barnen eller så har de varit fast något beroende och deras energi och uppmärksamhet har gått till det. Eller så har de suttit fast i varandras outredda konflikter, i ett beroende och medberoende som tagit för mycket energi.
Utmärkande för vuxna barn är att de försöka förstå och klara av världen så gott det går. De allra flesta vuxna barn fungerar ofta väl, ibland för väl, men ibland känns det förvirrande och osäkert. Det måste man då dölja till varje pris för att framstå som kapabel och kompetent. Misstag och ”svagheter” vill man helst inte kännas vid, när det egentligen är det man behöver för att ge utrymme för en förändring. Men när man har hanterat livet genom att tidigt klara av stora saker, och är det så viktigt att just till varje pris ”klara av det”.
Känner du igen dom här tre vuxna barn reglerna?
1.Tala inte
2.Du skall inte känna
3.Lita inte på någon
”Aldrig barn är alltid barn” skriver Anna Westberg i Maria moder. Detta gäller särskilt missbrukarnas barn. Deras överlevnadsstrategi i barndomen, dvs tystnad, isolering och ingen eller liten kontakt med egna känslor, att vara duktig blir deras symtom som vuxna och erfarenheterna från familjens mörka hemlighet överförs från barndomen till vuxenlivet. Vad vi inte fick som små, saknar vi som vuxna. Relationsproblem och svårigheter med öppenhet, sårbarhet och närhet har ofta sin grund i bristande tillit och dåligt självförtroende.
Ett vuxet barn är mästare på att överleva
Vuxna barn är duktiga överlevare. Metoden man använder är kontroll, och det har man lärt sig hemma. Ett sätt att få kontroll är att arbeta upp extremt känsliga antenner som kan känna in och läsa av sin omgivning. På så sätt försöker man betvinga en oförutsägbar hemmiljö.
Det är väldigt många som haft det så här, och det är ett skäl till att Henrik Fexius bok om att läsa andras tankar är så populär. Att läsa av sin omgivning och försöka förstå det outtalade är en teknik för att kunna ge sig själv det skydd som föräldrarna inte förmår att ge eftersom de är fast i sig själva eller sitt beroende.
En annan konsekvens av uppväxten som vuxet barn är förnekelse
Man förnekar att det som händer, antingen för att det är för svårt att greppa eller för att det är så ”systemet” fungerar. Det som sker händer inte, och man ser bort på annat ställe.
Den största sjukdomen är själva förnekelsen, samtidigt är förnekelsen något nödvändigt för att livet ska bli hanterbart. Den är som själens plåster, och lindrar så att man kan klara av att leva och göra det man behöver göra. Det dövar och lindrar för stunden, men fungerar inte i längden.
Det säger sig självt att alla dessa överlevnadsmekanismer – att känna in sin omgivning för mycket, superkontrollen och att leva i förnekelse – tar mycket energi. Det är tärande och ger oundvikligen upphov till kroppsliga eller psykiska symtom. För det finns en gräns för hur mycket ett system kan härbärgera, och hur mycket energi det kan förlora, innan det sakta bryts ner eller kollapsar.
Ett barn är helt inriktat på överlevnad
men om för mycket energi går till överlevnad i en svårbegriplig och bitvis hotfull miljö avstannar ens personliga utveckling. Det är därför som små människor kan rymmas i stora kroppar. Det kan vara bara ett par år gamla mognadsmässigt, och fungera väldigt väl i många sammanhang.
Vuxna barn kan skaffa sig långa utbildningar och fungera på avancerade positioner och fatta stora beslut. Men de kan också vända på en femöring om de känner sig hotade på något sätt. De vuxna sätten att hantera relationer och konflikter har inte fått utvecklas. Man kan säga att de har frusit fast i ett tidigare stadium. Givetvis är detta begränsande för dem själva och omgivningen.
Ett vuxet barn tvingats växa upp för tidigt och axla för mycket ansvar. Det gör att man fortfarande bitvis är ett osäkert barn inuti.
Känner du igen dig i detta?
En av de första som uppmärksammade situationen för vuxna barn till missbrukare var den amerikanska psykologen Janet G. Woititz, som i sin bok ”Vuxna barn till alkoholister” belyste vuxna barns olika karaktärsdrag. Några av karaktärsdragen kan vara att de:
- Gissar du dig till vad som är normalt beteende?
- Har du svårt att fullfölja ett projekt från början till slut?
- Ljuger du när det är lika enkelt kan säga sanningen?
- Dömer du dig själv skoningslöst?
- Har du svårt att ha roligt?
- Tar du dig själv på för stort allvar?
- Har du problem med nära relationer?
- Överreagerar du på förändringar som du själv inte styr över?
- Söker du ständigt godkännande och bekräftelse hos andra?
- Uppfattar du dig själv som annorlunda?
- Är du överdrivet ansvarstagande eller överdrivet oansvarig?
- Är envist lojal, även mot dem som inte förtjänar det?
- Väldigt impulsiv?